Guatemala pa en vecka

Om Kuba hade vi hort att frukten skulle vara sa fantastisk. Sa med ljus och lykta genomsokte vi Havannas gator pa jakt efter fruktmarknader. Helt forgaves. Det ar en av anledningarna till att Guatemala ar ett paradis. Guatemala ar dessutom enklare pa alla tankbara satt, Guatemala har mycket godare mat, och Guatemala ar betydligt vanligare mot planboken. Men det behovs knappast en jamforelse med Kuba for att kalla Guatemala ett paradis.

Sen sondageftermiddag landade vi och lamnade snabbt Guatemala City, som sags vara en av varldens farligste stader, for backpackertillhallet Antigua ca en timme darifran. I en liten gryta omgiven av tatbevuxna berg ligger denna sota lilla stad med sina laga hus och sitt ratlinjiga gatnat. Upp, till de omgivande bergen, skulle vi snart bege oss, men forst hade vi tid att bekanta oss med staden. Antigua var latt att falla for och forutom frukten bjod hon pa befrielser som foto- och tvattservice, internet och telefon till overkomliga priser och trevligt sallskap i form av andra backpackers. Riktig foralskelse uppstod dock forst vid motet med den gigantiska marknaden. Andlosa, labyrintlika gangar befolkade av kortvuxna manniskor som salde allt mellan himmel och jord till inga pengar alls. Har inhandlades frukt, brod och varm mossa med oronlappar infor det kommande aventyret.

Klockan tva pa eftermiddagen gick den lilla minibuss som tog oss bit pa den resa vi skulle slutfora till fots. En bit upp pa vulkanen Pacaya. Knappt hade bussen stannat forran den invaderades av kanske femton guatemalska sma barn som ville hyra ut vandringsstavar for 3 quetzales - motsvarande lite drygt 3 svenska kronor som visade sig vara mycket val investerade pengar. De nagot aldre barnen foljde oss sedan pa sina hastar och erbjod "taxi" for lata gringos. Men vi vandrade, pustande och stonande av anstrangningen, annu inte riktigt friska fran forkylningen som forfoljt oss sedan Kuba. Utmaningarna blev fler ju narmare malet vi kom, trotta muskler, sanslosa vindar och rullande lavastenar, men till slut stod vi dar - en halvmeter fran rinnande lava, hogt upp pa ett berg med utsikt over andra lika fantastiska berg, i solnedgangen. Vi hade med oss marshmallows att grilla over lavan, men blasten gjorde det svart att halla balansen och vi var mer an nojda over att bara fa titta. Otroligt haftigt.

Dagen darpa gav vi oss ivag pa annu en tur med minibuss. Efter ca tva timmars skumpande pa slingrande bergsvagar utan sa mycket som ett litet racke mellan oss och de morka djupen sag vi den for forsta gangen - underbara Lago Atitlan, mellan gronskande berg och kala vulkaner, med sota sma byar utspridda dar vatten motte land. Sjon var en syn man inte trottnade pa. Fran utsiktsplatsen dar chaufforen stannade for att lata oss fotografera, fran baten som tog oss fran hamnstaden Panajachel tvars over sjon, fran uteserveringarna vid hamnen, fran hastryggen uppe i de omgivande bergen - alltid lika vacker. Vi besokte tva av byarna runt sjon. San Pedro La Laguna - det flummiga hippieparadiset med restauranger och krogar i varenda krypin och San Marcos - det spirituella centret med yoga, massage, meditation och en uppsjo av liknande aktiviteter jag aldrig hort talas om tidigare.

Bland hojdpunkterna runt sjon maste hastutflykten namnas. Det var vi fyra - stackars allergiska Carina fick sta over - tva kanadensiska killar och en mycket uppskattad guide som lotsade oss genom kaffe-, avokado- och majsodlingar till utsiktplatser fran vilka sjon och bergen tedde sig om mojligt annu vackrare an tidigare. Sex, eller atminstone fem, ovana ryttare pa galopperande hastar lockade dessutom fram bade skrack och skratt.

Nu nar jag har namnt hastturen maste jag bara namna yogan som blev var start pa morgonen i San Marcos - en annan hojdpunkt som fick dryga tva timmar att kannas som en halvtimme. Och bara en sak till: hoppklipporna i San Marcos, behover jag saga mer?

Jamfort med en svensk sommar ar dagarna i Guatemala nagot varmare. Kvallarna ar betydligt kallare. Fem svenska tjejer, som man kan tycka borde vara vana vid kyla, papalsade med fleecetroja, halsduk, mossa och lanade filtar pa restaurangerna runt Lago Atitlan maste ha varit en ganska komisk syn. Kontigt nog verkade det vara vi som fros mest. Vi krop ner i vara sovpasar i daligt isolerade rum med understall och marknadsmossa pa.


Det finns givetvis fler horn av Guatemala varda att utforska, men tyvarr var en vecka allt vi kunde avvara den har gangen. Paradis ar stallen man inte garna lamnar, men lamnar man for Nicaragua kanns det ganska okej anda.