Tidsperspektiv och kontraster

Rom, revolution, feta cigarrer och alla dessa gamla bilar. Det ar bilarna och de slitna fasaderna som forvirrar. Men ocksa nagot annat, hogst patagligt men mindre definierbart, sakerligen relaterat till revolutionen, inte sa mycket till rom och cigarrer som det kanske kan lata. Nagot som vacker misstankar om att flygplanet i sjalva verket var en forkladd tidsmaskin som tog oss langre tillbaka i tiden an de sex timmar vi informerades om. Lite paradoxalt da, att leva i nuet som aldrig forr. Och medan nagot slags forflutet kanns overkligt nara kanns tiden i skolbanken i Flemingsberg, med den absurda blandningen av betonggratt och serietidningsfargglatt utanfor fonstret, markligt avlagsen. Alice Wallin - nutritionist. Mjo, mja, snart... Nagon gang. Mañana mañana, for att ytterligare forvirra tidsbegreppen.

Just som vi bekantat oss med Havannas egna kontraster bjod resan dar ifran pa nya. Fran illegalt home stay i slitet kvarter, via lika illegal taxi till vilken vi fick smyga for att undvika polis, till turisternas paradis Varadero och vart all inclusive-hotell. Hotellet var som hamtat ur Sallskapsresan eller likvardig komedi man alskar att hata. Sorgligt langt ifran fullbelagt, fem smafeta damer pa salsalektion vid poolkanten och show pa scenen varje kvall klockan nio. Den milslanga stranden som har kallats varldens vackraste var nagot tilltufsad av den senaste tidens ovader och den andlosa havet vildare an den blanka spegel turistbroschyrerna visar. Men den kritvita sanden var len under fotterna och det turkosa vattnet ljummet mot hosttrotta kroppar. Vadret kunde ha varit battre. Stortregn, stralande sol och allt daremellan, standigt ackompanjerat av kraftig blast.

Vi blev kvar i Varadero langre an planerat. Dels for att transporterna runt on var krangligare, mer tidskravande och betydligt dyrare an vi hade raknat med, dels for att en efter en av oss drabbades av nagon slags forkylning och/eller feber och behovde vila. I takt med att Jonnas feber okade skingrades molnen och vindarna mojnade. Vi fick nagra underbara dagar pa stranden som borjade gora sitt rykte rattvisa.

-

De kubaner vi har pratat med har har alla nagot gemensamt. Sa stolta men anda sa bittra over den varld de lever i. Skulle vilja veta mer men far en kansla av att det inte ar okej att fraga. De fragar, sa nyfikna pa varlden utanfor. Vi svarar sa gott vi kan, i vaxande medvetenhet om hur bra vi har det.

Nu ar vi tillbaka i Havanna, de flesta av oss friskare an for nagra dagar sedan. Den mest patagliga kontrasten ar nu den mellan den extrema hettan utanfor dorren och AC-kylan framfor datorn. Tidigt i morgon bitti bar det av mot Guatemala och vad som pa nagot satt kanns som den riktiga starten pa resan. Forhoppningsvis kommer da lite bilder med battre och billigare internettillgang. Och forhoppningvis vill enterknappen fungera dar.

Ta hand om er dar hemma.